Hundsurf?
Sisko har varit på semester i år igen på härliga Åland! Jag lovar att komma med en liten berättelse om det.
Sisko har sen sin hemkomst börjat sova mer och mer i soffan och i sängen, så jag tolkar det som att hon är lite stel och öm i kroppen. Därför håller vi på och försöker mjuka till hennes Biabädd och även tillåter henne att sova där hon själv väljer. Siskos bror Balto har i alla år varit en pigg och glad hund, men i år fick han JÄTTEONT i kroppen utan förvarning. Efter några vändor av svår smärta togs han till slut bort. Det gör det lite svårare att blunda för eventuella signaler från Sisko...eller kanske lättare att uppmärksamma dem, hur man nu väljer att se på saken. Sisko är i dagsläget inte så pass stel eller passiv för att jag ska anse att det är dags för henne, men jag är mer uppmärksam och mer medveten om att tiden går än vanligt. Och som jag och Baltos stormatte sa till varandra tidigare i år, så har vi haft 10 helt underbara år med våra hundar och det är fantastiskt, med tanke på att egentligen inte skulle finnas till öht...
Jag är medveten om läget, men jag tar inte ut nåt i förskott. Jag kanske får 3-4 år till med Sisko, det kan jag inte veta idag. Men jag vet att jag inte kommer låta henne ha ont och jag vet att jag kommer njuta av varje sekund med henne i livet.
Och denna gången tänker jag inte låta mig själv blunda som jag gjorde med Astra. För ingen hund är värd att ha så ont.
Sisko mår än så länge bra och busar med katterna, så vi kommer under hösten börja med den där lydnadsträningen som legat på is så länge. Vardagslydnad kan Sisko, men det är jag som slappar till det med det där konsekventa... Vi kommer även hitta lite nya promenadstråk och utforska lite andra områden här i Skaraborg, för omväxlingens skull. Till exempel kommer stigarna runt det nya stallet att testas.
Hösten är här och vi njuter av den!
